newsbizkix
Rundgången som försvann när Lena flyttade mikrofonen
Artiklar Ljud

Rundgången som försvann när Lena flyttade mikrofonen

En kursdeltagare i höstens grupp kämpade med brus och rundgång i sina övningssändningar. Här berättar jag hur vi hittade orsaken genom att lyssna, mäta avstånd och ändra tre saker.

Mattias Eklund 5 min läsning

Lena kom med ett ljudproblem hon inte kunde förklara

Lena började på kursen i början av hösten. Hon hade redan filmat lokala inslag på egen hand, men så fort hon provade en livesändning med flera mikrofoner dök ett högt, tunt tjut upp efter några minuter. Hon trodde att utrustningen var fel och ville byta mikrofoner innan hon ens visste vad som orsakade det.

Jag bad henne börja i stället med att beskriva exakt när ljudet kom. Det visade sig att tjutet aldrig fanns i början av övningen, utan växte fram när hon höjde nivån för programledaren och samtidigt hade en monitorhögtalare stående i studion.

Den beskrivningen var värd mer än någon ny inköpslista. Den pekade på ett samspel mellan flera delar och inte på en trasig enskild pryl. Så brukar det vara i en livestudio, och det är därför vi lär ut att felsöka genom att lyssna och ändra en sak i taget.

Vi lyssnade först, innan någon kabel byttes

Under första passet ställde vi oss i studion med hörlurar och gick igenom signalvägen steg för steg. Vi stängde av alla kanaler utom en och öppnade dem sedan en efter en. Redan vid den andra kanalen hördes en svag ton som ökade när hon drog upp fadern förbi en viss punkt.

Det är en enkel metod som kräver tålamod men ingen särskild utrustning. Man lär sig snabbt vilken kanal som bidrar med vad, och man slipper gissa. Lena sa efteråt att det var första gången ljudbilden kändes begriplig för henne.

Vi antecknade nivåerna i ett körschema så att hon kunde återskapa samma utgångsläge nästa gång. Utan sådana anteckningar börjar man om från noll vid varje repetition, och då hittar man sällan mönstret bakom problemet.

  • Öppna en kanal i taget och lyssna med hörlurar
  • Notera vid vilken nivå tonen börjar höras
  • Skriv ned reglagen så att utgångsläget går att återskapa

Placeringen avgjorde mer än mikrofonen själv

Orsaken var tydlig när vi mätte avstånden. Hennes mikrofon på bordet stod nästan en meter från programledarens mun, så hon hade dragit upp förstärkningen kraftigt för att få tillräcklig nivå. Samtidigt riktade monitorhögtalaren sitt ljud rakt mot mikrofonens känsligaste sida.

Vi flyttade mikrofonen närmare, ungefär en handsbredd från mungipan och lite vid sidan av luftströmmen, så att p- och b-ljud inte slog i kapseln. Därefter kunde förstärkningen sänkas rejält. Mindre förstärkning betyder mindre risk att ljudet från högtalaren fångas upp och förstärks i en slinga.

Det här är grundregeln vi återkommer till på kursen: kom nära källan, sänk förstärkningen och rikta bort mikrofonen från allt som låter. Ofta räcker det långt innan man behöver fundera på filter eller dyrare lösningar.

Högtalare, hörlurar och var ljudet tar vägen

Monitorhögtalaren i studion hade ett syfte, nämligen att programledaren skulle höra gästen. Men i en liten studio med hårda ytor sprids ljudet åt alla håll och hamnar i mikrofonerna. Vi bytte i stället till små öronsnäckor för medverkande, med en separat blandning som inte gick tillbaka in i sändningen.

Lena provade först att bara sänka högtalaren, och det hjälpte en bit. Men först när högtalaren var avstängd helt och hållet försvann tjutet även vid högre nivåer. Hon såg själv skillnaden på mätaren i mixerbordet och kunde höra den utan att jag påpekade något.

Den lärdomen är bra att ta med sig: det som hjälper personerna i studion hör inte automatiskt hemma i sändningsljudet. Håll isär de två vägarna så långt det går, och kontrollera dem var för sig vid varje generalrepetition.

  • Använd öronsnäckor i stället för öppen högtalare
  • Håll sändningsblandningen skild från monitorblandningen
  • Testa med hela gruppen på plats, inte bara en person

Att höra brus innan tittarna gör det

Rundgången var borta, men Lena märkte nu ett jämnt brus i bakgrunden. Det kom från en lång kabel som löpte parallellt med en strömkabel längs golvet. Vi lade om dragningen så att kablarna korsades i rät vinkel och hölls isär, och bruset minskade tydligt.

Vi pratade också om hur lätt man vänjer sig. Efter en timme i samma rum hör man inte längre ventilationen eller surret från lampor. Därför lyssnar vi alltid med hörlurar i slutet av ett pass och jämför med en inspelning som någon annan har valt ut.

Att få en kollega att lyssna med nya öron är ofta det snabbaste sättet att upptäcka något man själv har slutat höra. Lena bad en annan deltagare göra just det inför nästa övning, och hon hittade en lös kontakt som annars hade krånglat under sändning.

Så såg nästa sändning ut

Vid nästa övning körde gruppen en hel generalrepetition med tre mikrofoner, en gäst och inslag som spelades upp mitt i sändningen. Lena skötte ljudet själv. Hon började med låga nivåer, kontrollerade varje kanal och justerade först när programledaren pratade i normal röst.

Det var inget dramatiskt som hände, och det var själva poängen. Sändningen gick utan tjut, utan märkbart brus och utan att hon behövde ändra något i panik. Hon hann i stället lyssna på hur rösterna lät i förhållande till varandra.

Jag brukar säga att bra ljud märks mest när det saknas problem. Lena har fortsatt att använda sitt anteckningsblad med nivåer och avstånd, och hon tar det med sig in i varje ny studio hon arbetar i.

Lenas fall visar hur ofta ett ljudproblem handlar om placering och nivåer, inte om dålig utrustning. Lyssna kanal för kanal, kom nära källan, håll studions monitorljud borta från sändningen och låt någon med friska öron kontrollera resultatet. Med de vanorna blir mikrofonerna ett lugnt arbetsredskap och inte en källa till oro under en livesändning.

Om skribenten

Mattias Eklund

Instruktör i ljud och regi

Arbetar med ljudmixning och bildmix i livesändningar. Guidar dig genom kontrollrummets arbetssätt.

Fler artiklar att läsa